Aila

Född: 87-06-29

Död: 2000-08

Alia var en underbar liten jakthund. Hon var blandad mellan drever, tax och smålandsstövare.

Vi såg hennes mamma i Dalsland där vi var på semseter. Vi hyrde en stuga av Hlger och Alda som kom att betyda mycket för mig. Jag blev så förstjust i deras hundar Peggy och Mona. Så vi tingade en valp efter Peggy, som skulle ha valpar våren efter vi var där. Men tragiskt nog så gick hon igeom isen vintern 1986. Holger belsutade att ta valpar på dottern i ställt för min skull. Mona! En underbart ljuvlig tik!

Sagt och gjort sommaren 1987 föddes min kära Aila. Hon var bedårande. Vi var och tittade på henne när vi var där åte rpå semester den sommaren. Men vi kunde inte ta med henne hem då hon bara var  5-6 veckor. Så vi åkte tllbaka i aug och hämtade henne. Ett litet knyte som var helt bedårande! Jag fick henne av Holger på den premissen att min pappa fick jaga med henne. Gissa om jag var stolt?

Hon visade sig vara en riktig odåga. Hon åt upp allt. Kaktusar, böcker, glasögon. You name it! Det var verkligen mattes hund från början. Om jag inte v ar hemma på länge bet hon sönder i mamms och pappas sovrum. I mitt rum rörde hon inget. Däremot kunde hon bära in saker i mitt rum. Hon låg och väntade på mig många gånger i sängen.

Hon visade sig vara en jäkel på att jaga. Pappa ville ha henne för han skulle för försa gången i sitt liv ha en hund som kunde jaga både hare och rådjur. Vi hade bara stövare innan. Vad händer? Jo denna lilla dam vägrade jaga rådjur! Hon drev bara hare från första början. Kul hund! Hon var en klippa på harjakt. Hon blev till och med stulen en gång av jägare för sin jakt. Som tur var så smet hon och hamnade hos en gammal farbror som tog hand om henne.Vi fick hämta  henne i Åtvidaberg. Vi hade hjälp av Saida för att lokalisera henne. Utan henne hade vi inte fått tag i henne. En stjärna åt henne där upp i himlen!

Hennes favoritsyssla var att rymma! Hon hoppade ut genom fönster på andra våningen, grävde sig ur hundgården, klättrade på näet över hundgården, bet sönder dörren till hundgården. Det slutade med ny dörr och cementering inne i hundgården runt staketet. Nu stod hon inte där många timmar,  men hon tykte dessa var för mycket...

Hon kunder göra pappa tokig. Hon lyde ingen annan än mig. Lös kunde hon gå med mig ingen annan. Jag glömmer aldrig en gång när pappa och hans kusin Jalle var ute och jagade med henne. HOn hade jagat så bra, länge och så ville pappa ta henne av drevet. Och hon kom inte... Det slutade med att de åkte hem efter mig. Så det vara bara att följa med ut och hämta henne. Inga problem. Kom direkt jag ropade! Jag har aldrig hört pappa säga så många fula ord om Aila som då! Han avgudade den den hunden. Men inte i det ögonblicket..

Jalle och jag log barkom ryggen på honom då.. och säkerligen Aila med. Hon var en spjuver.

Sommaren 2000 fick hon problem med juvret i samband med en skendräktighet. Vi åkte fram coh tillbaka till Lars Weistedt i Söderköping. Han bedömde det som en juverinflammation. Hon fick medicin. Vill höö på med detta under 6 v tror jag det var. Till sist åkte vi till Norsholm för det inte blev bra. De sade att det var inte en juverinflammation utan juvertumörer. De tyckte vi skulle ta bort henne med en gång för hon var dålig.

Men jag vill inte det. Ville ta bort henne hemma. Så på vägen hem ringde jag de samtal jag var tvungen. Beslutet var inte svårt för  jag såg att hon hade ont nu. Jag ringde pappas kusin Jalle som skulle komma senare på kvällen och ta bort henne. På jägarens vis. Med ett skott. Det fanns inget annat alternativ. Inga sprutor och väntan på att hjärtat skulle sluta slå.

Många tårar, många ord, mycket gott fick hon. Innan det var dags för henne att lämna oss.Jag gick med dem. Jalle med pistolen i fickan och  bössan på armen. Som en symbol. Jag tror hon visste att det var dags att ta adjö nu. Jag ville vara med för att se allt går rätt till.

Pang!

Så var hon borta min älskade hund. Hon blev styvt 13 år gammal. En snabb död. Smärtfri, ingen ångest att känna livet sakta rinna ur kroppen. Det var över innan jag hann att blinka.

En epok gick i graven!

Jag älskar dig Aila!

Hoppas du springer med Mia och med Husse!